Vår eftermiddag
När gos vakna från sin middags vila gick vi på ICA och handla lite grejer till middagen och fryst jordgubbar.
Men när vi kommer på ICA få jag JÄTTE JÄTTE ont i magen och hård SD.
Jag satte mej på bänken utan för ICA en stund men de släppte inte.
Vi handlade och traska hem ganska snabbt.
Jag klädde av min lilla son och sedan så la jag mej på hans säng och vila medans han lekte.
De släppte något men inte mycke.
Middagen skulle lagas och vi skulle ju äta.
Jag gjorde pommes och korv vilket är enkelt.
När vi ätit klart och mitt under diskningen känner jag en obehaglig smärta.
Gå och lägger mej ca 20min vila och kliver upp igen och ta disken.
När jag diska klart få jag en obehaglig smärta(mensvärk aktig smärta) jag lägger mej och de gö ont.
Låter som en brunstig kooo tror jag.
De börja mer likna en förvärk en en mensvärk.
Jag bli rädd smsa jossan lite snabbt men innan jag smsa henne ringde jag älsklingen och grinade.
Melwin såg att jag hade ont så han kramades och myste med mej i sängen.
Go knoppen min.
Jag låg på sängen ja ungefär 1½timme och de kom mer eller mindre hela tiden.
Nu ha de släppt något men inte helt, sötnosen sover sött i sin säng och jag ska blogga sedan lägga mej vid tv.n och äta lite glass och se om jag kan koppla av en stund.
Varför jag inte ringer in på förlossningen är för att jag inte ha någon barnvakt åt Melwin, mamma ha Elin som ska nattas och grejas med samt hon vare borta från stan i eftermiddag.
Sedan så ha vi aldrig lämna bort Melwin vid nattningen, vaknningen och sådära.
De känns fel att lämna han oxå när han vet att jag inte må bra plus att han är väldigt ny i sitt nya rum med en ny säng och omöblerat.
Hade Micke vare hemma nu hade jag åkt in på en gång och han hade fått tage ansvaret.
Men tyvärr är han ca 35mil ifrån mej och kan inte komma hem hur som helst efter som han inte ha egen bil.
Men jag sa åt han att han ALDRIG få åka så här långt ifrån oss igen när jag vänta barn för om de händer nått måste han kunna komma hem och ta pojken.
Bebisen ha inte gjort sej påmind idag, men jag hoppas han vakna till liv då jag lägger mej och försöker känna den.
Är lite orolig nervös för allting nu.
Känns att de blive för mycke de här med dagis, SD, mensvärk, svårt att känna bebis med mera.
Känns att de ta på både fysiskt och pysikist (vet ej hur de stavas).
Men de luta starkt att vi INTE ta dagis platsen ska ringa kommun imorgon och berätta för dom hur vi kände och tyckte om de dära idag.
Nu ha jag ett litet tryck över magen och en liten mensvärk jag känner jag hoppas de tänker släppa riktigt nu.
Lite bilder från vår dag.. =)
(tröja p.o.p och jeans p.o.p allt i stl 86)
Sötnosen
(klicka på dom små bilderna för större bild)
Älsklings pojken min.. =)Är han inte för fin.. ?
(klicka på dom små för större bild)
Hoppas att det blir bättre med dina sd & allt.
Barn blir vad man gör dom till och verkar som att du vill ha Melwin väldigt mammig.Tror säkert att han skulle kunna vara med någon annan några timmar utan att ta skada men är nog snarare du som tar skada om du skulle lämna bort han.Hur blir det när han ska börja på dagis då om du inte ens kan lämna ifrån dig han nu några ynka timmar????
Förstår precis hur du känner ang barnvakten.. Men du borde ha ringt och pratat med förlossningen. Du vill väl hellre ha barnvakt till din son som KANSKE blri rädd (rädslan går ju ändå över) än att kanske förlora ditt andra barn?
Det är inte min meningen att låta elak på dig. Vill bara väl =)
I värsta fall hade ju Melwin kunna vare vaken medan barnvakt var hos honom =) Det handlar ju faktiskt om två liv, ett ute med dig och ett inne i dig menar jag.
Att vissa personen alltid ska vrida och vända på saker, jag tycker att NI gör helt rätt i hurvida ert beslut blir ang dagiset , själv skulle jag också tveka om inte allt kändes 100 % med en dagisplats. Det är ju trots allt ens dyraste skatt det handlar om :)
Ursäkta om jag brusar upp, men tycker att man inte säger sånna här saker som "bettan i stöde" gör, hur sjutton kan hon skaffa sig en uppfattning om hurvida er son är mammig eller ej genom att endast läsa din blogg ? hmmm.....
Hoppas att du mår bättre, och tänk på att de beslut ni tar för er/era barn är de absolut bästa , eftersom att det är ni som är föräldrar och ingen annan kan känna era barn så som ni gör :)
Ha en trevlig kväll! :) Och tack för en UNDERBAR blogg!
Therese har skrivit i sin blogg 73829834532 ggr om hur mammig Melwin är så är väl inte så svårt att få en uppfattning om det.Jag menar inget illa alls med det jag skriver men man måste väl få ifrågasätta vissa saker eller????
