¨
LYCKLIG FAMILJ

JA i Tisdags hade jag ju tid till BM som många vet. Jag gick dit och där började hon undersöka mej och de visade sej att jag inte alls mådde som jag skulle. Blodtrycket låg sy högt samt att jag hade super mycket äggvita i urin Min bm lyssna på lillens hjärtljud och dom låter fina hela 146slag/minuten....Så skönt att höra dom va de verkligen. Sedan säger bm till mej att hon ska ringa förlossningen och prata med dom och de vill att jag kommer in och gör en undersökning. De säger åt mej packa en väska med lite kläder till mej själv..
 
Jag gå hem och tårarna rinner längs efter kinderna nu tänkte jag att de va kört och de va så nära. Jag ringer kärleken min och han börja gråta av rädsla han med.
Han prata med Peter som va Chef den dagen att han va tvungen att fara hem vilket inte va några problem med alls. Micke kommer hem vid 10 tiden och vi fara och köper oss en var sin korv innan vi far upp.

När vi kommer dit sätter de CTG och sedan så vänta vi på svaren på proverna och så dära. När jag kommer in hade blodtrycket höjds ännu mera de låg på 160/120. De bli orolig och till kallade på speciallister . Hon säger åt mej att jag bli in skriven på BB.
De va bara Acceptera. Micke och jag bli så otroliga.

Vi fick ett eget rum uppe på BB och Micke for hem på kvällen för han skulle på Onsdagen jobba  medan jag låg inne på BB.

På onsdag förmiddag fick jag gå på tillväxt UL och visade de sej att vår son skulle väga ca: 2500gram till 2700gram om han föddes då och allt såg ut att vara bra med honom men jag mådde fortfarande skit mitt blodtryck va sy högt och hade fortfarande äggvita i urin.. natten mellan tisdag och onsdags gör de en urin samling på mej samt att de ta trycket var tredje timme.

Sedan på förmiddagen på onsdag kommer läkaren in till mej och prata med mej och fråga hur jag må jag berätta att jag må skit dåligt att jag inte alls må bra och då säger hon att de ser hon. Jag va hur svullen som helt i ansiktet samt att mina ben och lår va värre svullen än vanligt. Samt att jag hade ett oändligt tryck i övre delen av magen och de visste inte vart den smärtan kom i från och för att de skulle vara säker för bebisen bästa så skulle de tidigare lägg mitt snitt som egentligen va in planerat den 11okt klockan 07:00 men nu fick vår lill kille komma till världens en hel vecka tidigare. De va helt underbart.

Jag ringer till Micke och berätta att våra son ska få se dagens ljus i morgon torsdag den 4okt och Micke prata med dom på jobbet och ta semester torsdag och fredag...

På onsdag kväll mådde jag ännu sämre visst inte vart jag skulle ta vägen. Läkaren kommer in och ge mej nå smärtstillande men de hjälpte inte. De låter en sköterska sitta hos mej medan jag sover för att de skulle kunna hålla kolla på både mej och bebis. jag lyckades somna efter mycket om och men.

på torsdag morgon klockan 05:50 kommer en ny sköterska in och ta över. Jag få kliva upp duscha med steril tvål och så dära sedan så skulle jag rak en del av köns håret pga. att de ska lägga snittet.
Sedan fick jag ligga  i sängen fram tills de va dags för själv snittet. Klockan 06:50 kommer Micke till BB och är dö nervös för själv dagen. Vid 07:00 kommer mamma som också ska vara med under snittet. Hon är minst lika nervös. De gjorde de inte lättare för mej. Klockan 07:15 kommer de från Förlossningen och hämta mej. De va en jätte bra Barnmorska Jennie heter hon. Hon förklarade hur allt skulle gå till väga och så dära. När vi kommer ner på förlossningen ska de sätta kateter på mej. De va ganska svårt på mej efter som mitt urin rör är lite litet. Men de ge mej bedövning och sedan så ska de sätta in själv katetern. De gö dö ont ås jag vet inte vart jag ska ta vägen. men till slut gick de bra.

Sedan va de dags att bära i väg till operation där snittet skulle göras. Bli bemöt av super bra narkos sköterskor. dom va toppen. Sedan sätter de på oss dom fina mössorna. Efter en stund få vi fara in på operations salen. Där bli jag bemöt av en narkos läkare som ska lägga bedövningen på mej. Först få jag lägga mej ner på britsen som en ost krok vilket gö ont i magen. Men de visa sej att de inte kan lägga bedövningen på mej så så jag få sätta mej upp och då lyckas de bättre att lägga bedövningen på mej.
De börja bli varmt bak i rumpan och de känns som jag skulle kissa på mej. Men de gjorde jag inte
Sedan så Känner jag inte benen ingenting.
Då säger narkosläkaren varse god till förlossnings läkarna som ska göra snittet på mej. De va Per Holmqvist och Birgitta som skulle göra snittet på mej. Jag känner ingenting förutom att någon ta på magen.
Men när de dags att plocka ut honom känner jag ett jobbigt tryck över magen och de bli tungt och andas en kort stund sedan hör man min älskade son skrika de va den bästa stunden i hela mitt liv.

Be visa mej mitt underverk och sedan få Micke och vår son gå ut till ett annat rum där de ska klippa navel strängen och där va mamma med kameran.
Efter en stund kommer de ut en lycklig sambo med vår son i famnen. Han sätter sej på stolen bredvid oss och håller honom och pussa på han.
Men efter en stund börja de snurra i Mickes huvud så han få gå ut och sätta sej en stund så mamma ta vår son och håller honom.
Micke va alldeles lik blek för han kunde verkligen slappna av nu när snittet va klart. Men Micke kommer in efter en stund och då va allt bra.

Vi fick åka tillbaka på förlossningen och där blev vi alla tre bjuden på fika. Samt att de vägde och mätte Melwin. Han vägde 2755gram och va 45cm lång . Helt underbar va han. Sedan så klä Micke på han kläderna dom va så stor på honom.
Jag orkade inte hålla honom dom första timmarna i hans liv jag va helt slut och hade inte någon kraft i armarna. vid tre tiden fick vi åka tillbaka på BB på vårt rum. Där va Mickes mamma och Min familj och vänta på oss.
Jag va helt slut och vår son likadant. Micke va helt färdig han med. Så vi orkade bara med en kort stund med besök. Sedan for dom hem.

Micke stannade kvar  över natten och de va så mysigt att ha han där. Vi 8 tiden på kvällen orkade jag först hålla honom de va så mysigt att få hålla sin egen son i sin famn. De va helt underbart. De bäst jag någonsin gjort.
Vi blev kvar till lördag då fick vi åka hem. De va så härligt att komma hem. Visst hade jag ont i snittet men de gick skapligt ändå.