Idag så klockan 13.00 hade vi tid för UL nervös va jag men ändå lugn.
Allt va jätte bra på UL, bebis är NORMAL stor för sin ålder nu är i v 20 (v19+3dagar).
Hjärtat slog fint bebis rörde sej, de fanns fingrar, tår lår ben, njurar, ryggrad, öron och allt en perfekt bebis ska ha.
Vi fick se bebis i ca 40min, de va helt underbart mysigt, den vinkade åt oss, sög på tummen, visade lilla handen de lyckades hon få en fin bild på.

Vi hade en toppen UL sköterska även denna gång samma som förra gången.
Hon är så go och mysig.





Sedan så va de dax för doktorn, riktigt pirrig va jag och nervös.
Jag satt ner o väntrummet eller vi satt ner i vänta rummet.
Hon kommer och ropa upp och jag få ont i magen i samma veva, men jag bitte ihop och följer med.
Hon började så trevligt vilket kändes bra och fråga satte om jag kände desamma nu som förra gången när de va diskution om snitt vilket de gör jag.
Vi prata lite och jag sa att jag är FULLT medveten om komplikationerna de kan bli för både mej och bebis vid snitt och de är jag beredd att ta.
Så jag fick beviljat snitt vilket känns skönt för mej, nu kan jag verkligen koppla bort den biten njuta av min mammaledighet med Melwin som är kvar, njuta av bebis i magen så nu slipper jag fundera på de där kring förlossningen.
i V32-34 ska jag tillbaka få snitt datum och ta prover och tillväxt ul.. =)


Förlåt Eva jag inte svara förut på msn men jag sprang mellan Melwin maten och datorn sorry inte illa menat.

Idag ha de gått JÄTTE bra för Melwins farmor att haft honom, han sov HELA tiden.
Vi for 12 och kom hem 15 då sov han än.. hihi så de blev inte så mycke barnvakt men ändå barnvakt.
De är skönt att veta de fungera.

Jag fick en kommentar av någon som heter Linda som under varför jag vill ha snitt och inte vaginal förlossning.

Svar:
De är så här, jag ha STORA problem med min rygg en oendlig smärta ha haft ca 1-2½år nu till och från, innan jag fick Melwin va jag sjukskriven gick på massa undersökningar mycke värktabletter med mera.
Ja ha en kota i ryggen som ligger fel men de vill inte operera mej i första hand, utan vänta och se efter som jag är så UNG.
Men så blev jag med barn som jag verkligen längtat efter i 2½års tid.
Jag sluta med värk tabletter, min rygg blev smäre genom graviditen men jag klara av de bra trots att jag fick bara ta alvedon.
Min läkare som jag gick hos med ryggen trodde inte jag skulle klara av en vaginal förlossning med min ryggvärk och därför så bad han mej att prata med BM om de inte fanns någon möjlighet att få snitt vilket de gjorde.
Va till en aurora sköterska och prata sedan fick jag träffa läkaren och vi planera allt.
Sedan så är jag väldigt förlossnings rädd mitt i allt.
Trots mina rygg problem så ha jag VALT att sätta barn till världen och försöka ta mej igenom de oerhörda smärta jag ha, för barn är ALLT för mej.
Jag vill ha en familj runt om mej jag är beredd att offra allt för att få bli den familjen jag drömt om genom mitt liv.

Min läkare på förlossningen/bb/kvinno klinken tycker de är självklart att jag ska ha snitt efter som mina problem är som dom är och dom avråde mej INTE från att skaffa barn just därför ge dom mej möjligheten att födda med snitt i ställe.
De vet alla mina läkare vad barn betyder mycke för mej.